Julia bytte bana – från mode till motiv

Fotolinjen i Hemse

Nästa steg blev fotolinjen på Folkhögskolan i Hemse, en ettårig yrkesförberedande fotoutbildning. Julia har en utbildning inom damskrädderi vid Tillskärarakademin i både Göteborg och Stockholm, och har läst konceptdesign för mode vid en designskola i Paris. Att läsa foto vid en folkhögskola var något helt nytt, men samtidigt ett steg som byggde vidare på hennes intresse för det visuella – på den ö hon nu kallade hemma.

Julia konstaterar att honalltid dragits till bilden och uttrycket, snarare än själva produkten. Hur man framställer något visuellt, oavsett om det handlar om ett klädesplagg, en möbel eller ett rum. Så fort hon bestämt sig skickade hon in en ansökan och ett personligt brev, trots att ansökningstiden redan gått ut. Kursledaren Tove ringde snart upp, nyfiken på Julias yrkesbana och vägval, och de träffades i Hemse. ”Hon tyckte att det var jätteroligt med min bakgrund”, säger Julia och konstaterar att hon i klassen var nybörjare precis som alla andra – trots femton yrkesverksamma år bakom sig.

Både skolan och utbildningen gjorde intryck. Klassen sträckte sig i ålder från arton år till pensionär, men varken ålder eller bakgrund spelade någon roll på ”Folkan” – som Julia beskriver som en trygg plats där alla jobbade sida vid sida, på samma villkor.

”Det var en så otroligt snäll plats att landa på, med lika villkor för alla. Man tror på varje individ.”

Efter grundåret sökte Julia vidare till fotolinjens projektår, där eleverna får arbeta med ett eget fotoprojekt under ett helt läsår.

Tydlig inriktning banade väg

Projektåret styrs helt av studenterna själva – med egna projekt och individuell handledning. Julia visste tidigt vad hon ville rikta in sig på: konstnärligt interiörfoto. Kopplat till det såg hon snabbt en möjlighet att få en egen inkomst genom bostadsfoto. Att bli bostadsfotograf var kanske inte en dröm i sig, men ett sätt att kunna satsa fullt ut på fotografyrket direkt efter utbildningen.

I efterhand ser hon det som en perfekt fortsättning på utbildningen, bara i skarpt läge.

”När man är ny fotograf behöver man prövas för olika svårigheter hela tiden – ljus, stresstålighet, möten med personer och bara fota, fota, fota. Man blir en duktigare fotograf av att hela tiden utsättas och leverera färdiga jobb.”

Idag trivs Julia verkligen med att ha bostadsfotografi som grund i sitt frilansande, det ger henne möjlighet att samtidigt driva andra fotoprojekt.  Hon hittar glädjen i hus som stått orörda länge, och alla möten med människor hon får på köpet. I de bostäder hon fotograferar finns ofta spår av liv – dödsfall, skilsmässor, uppbrott – som hon uppskattar att ta del av.

Fördelen med Gotland

Sedan examen har hon aldrig känt sig lockad att lämna Gotland. Tvärtom tror hon att det kan vara en fördel att bygga karriär på en liten plats:

”Om man gör sig ett namn på Gotland så tror jag att det är lättare här – avstånden är korta, fler känner varandra och man blir rekommenderad direkt.”

Julias arbetsår har en tydlig säsongsindelning – intensiv vår och sommar, lugnare höst och vinter.  Hon jobbar numera heller inte bara med foto utan hjälper också företag med webb och grafik. Drömmen är att röra sig mer åt det redaktionella hållet – interiörreportage, en bredare roll, lite som en liten designstudio.

”Jag tror att marknaden finns här. Jag måste bara nå ut rätt.”

Samtidigt är Julia ärlig med vad som varit svårt sedan flytten. Trots tretton år på ön, ett engagemang som scoutförälder och medlemskap i sockenföreningen, är det fortfarande inte självklart att känna sig fullt insläppt. Det mesta av familjens umgänge består av andra inflyttade snarare än gotlänningar sedan generationer. Men hon konstaterar att yrket är en bra väg in – som fotograf träffar hon nya människor hela tiden.

Det hon däremot saknar handlar mindre om platsen och mer om att vara frilans: mötespunkter, kollegor, någon att bolla idéer med.

”Det optimala vore att jobba med andra som håller på med liknande saker – som en tankesmedja.”

Hon har lekt med tanken på ett delat frilanskontor i Visby några dagar i veckan, men erkänner samtidigt att hon är ”sjukt hemmakär”.

Jobb och hobby i ett

Fotograferandet är både jobb och hobby – Julia berättar att hon gärna fortsätter med egna projekt så fort tiden finns, och beskriver det som sin räddning mot isolering: ”Folk frågar om man får lappsjuka av att bo så avsides, men jag kan fördriva en helg själv hemma utan problem, bara för att jag vill hålla på med mina konst- och bildprojekt.”

Till andra som funderar på att flytta till Gotland och bygga en karriär har hon ett tydligt råd: lyssna på vad platsen faktiskt behöver, snarare än att rikta in dig på precis det du tänkt dig.

”Många som flyttar hit kanske inte kan arbeta med det de gjorde innan. Försök vrida och vända – kan jag göra något av det jag är bra på och har erfarenhet av som fyller ett hål här?”

Julia rekommenderar också den som är ny att vara med på olika aktiviteter, både företagens och privatpersoners, för att förstå vad som saknas. Som exempel nämner hon ett uppdrag för en lokal bank som ville testa något nytt med sin personalfotografering – ett jobb hon fick genom en personlig kontakt, inte genom en portfolio.

”De ville testa något nytt, och gav mig tyglarna. Det blev ett roligt och lyckat projekt för både dem och mig.”